Historia bakom Tullverkets Hundtjänst

Redan den 6 juni 1967 tog den svenska tullen sin första hund i tjänst. Hunden, en schäfertik, hette Anja och kom att placeras i Stockholm. Anja blev inte ensam någon längre tid för ytterligare hundar införskaffades redan samma år. De blev placerade i Malmö, Helsingborg och Göteborg.

Idén med narkotikahundar togs hem främst från Tyskland (Förbundsrepubliken), men även den engelska och amerikanska tullen hade vid den här tiden kommit långt i sin utveckling av hundtjänst.

Tullverket har idag ca 60 narkotikasökhundar. De vanligaste raserna är springer spaniel, labrador och schäfer.

Utbildning

Att utbilda en narkotikasökhund tar ungefär sex månader och utbildningen påbörjas då den är mellan ett till två och ett halvt år gammal.

Det som avgör om en hund kan användas till narkotikahund är dess förmåga att vilja ta byte. Det innebär att jakthundar i första hand är att föredra. Hundraser med en utpräglad vakt och skyddsinstinkt är därför mindre lämpliga.

Innan hunden börjar utbildas så genomgår den Tullverkets lämplighetstest. Det innebär att hunden testas i en mängd olika situationer där man bl.a. kan se hundens intresse för byte, nosarbete, hur pass miljöstark den är, rädslor och hur den hanterar minnesbilder. Om hunden anses ha bra resultat i dessa tester så hamnar den hos en hundförare någonstans i Sverige. Under denna period skapar hundföraren och hunden ett samspel, de blir ett ekipage. Här har hundföraren ett viktigt arbete framför sig. Han eller hon ska se om hunden har några ”dolda” problem som kan hindra hunden från att bli en bra narkotikasökhund. Det kan vara allt ifrån svagheter i miljön, ointresse för arbete eller fysiska problem såsom sjukdomar. Är allt som det ska så påbörjar ekipaget Tullverkets utbildning för narkotikasökhundar som är belägen i Norrtälje.

Under utbildningen så lär man hunden hitta narkotika. Detta genom att positivt förstärka hittandet av narkotikan. Det hela blir därför som en lek för hunden. Det är inte så som så många tror att hunden är beroende av narkotika och att den därför letar efter det!

Man kan dela upp utbildningen i tre olika grenar:
Sökmetod, Narkotikakännedom och Markering:

Sökmetod innebär hundens sätt att arbeta i ett sök. Om hunden t.ex. av naturen söker lågt så tränar man hunden på att leta högt.

Narkotikakännedom innebär att hunden tränas i att känna igen ett visst preparat och ignorera sådant som inte luktar narkotika. Hundarna ska alltså klara av att jobba i en sådan miljö där de frestas av t.ex. mat och leksaker utan att det påverkar deras arbete att hitta narkotika.

Markering innebär att man jobbar med hunden för att få fram en klar och tydlig markering då den hittat narkotika. Några av de markeringar man kan träna in är tassmarkering, skallmarkering, frysmarkering och sittmarkering. Den vanligaste markeringen är tassmarkering.

När hunden genomgått Tullverkets utbildning så måste den bli godkänd enligt Tullverkets prövningsordning. Det innebär bland annat att den ska kunna söka och hitta narkotika i olika miljöer såsom lastbil, personbil, på människor och i lokaler. Hunden ska dessutom klara av Tullverkets krav på dressyr. Även hundföraren måste klara ett skriftligt prov. När samtliga delar är avklarade så är ekipaget redo att arbeta i skarp drift.

Givetvis är det med hunden som med oss människor att alla inte är lika, vilket innebär att en del presterar mindre och andra mer. En mycket viktig förutsättning för goda resultat är att hunden fungerar väl med sin förare. Stämmer inte den kemin blir resultaten därefter. Därför granskas varje hundekipages resultatredovisning noga för att därigenom kunna få reda på om allt fungerar väl.

Det sker en kontinuerlig utbildning av hunden under dess år i Tullverket, allt för att få fram ett så optimalt ekipage som möjligt. Även ute på linjen så finns det utbildade instruktörer som kan stötta och ge förslag till hundförare som har problem av mindre eller större karaktär. Det sker även en årlig repetitionskurs som Tullverkets hundsamordnare anordnar där de bland annat kontrollerar att hundarna uppfyller Tullverkets krav på narkotikasökhundar. Då ekipaget inte är i tjänst så bor narkotikasökhunden hemma hos hundföraren. Efter ungefär tio år i tjänst så pensioneras hunden. Hunden skänks då till hundföraren av Tullverket.

Arbtesområden

Hunden har flera olika arbetsområden. Hunden kan med hjälp av sin nos underlätta tulltjänstemännens arbete genom att göra urval på det som bör kontrolleras. Narkotikasökhunden kan även användas då man vet att det ska finnas narkotika, då för att underlätta hittandet av det. De vanligaste arbetsområdena för ett ekipage är i hamnar, på flygplatser och på husrannsakningar.

Placeringsorten beror på hotbilden
Ett hundekipage placeras inte slumpmässigt utmed våra gränser. Var de ska placeras bestäms mycket av den nationella hotbild som Tullverkets underrättelsetjänst årligen tar fram. Där görs bedömningar till förhållandet trafikbild och risken för smuggling etc.

Hundtjänsten stod för mer än 50 % av Tullverkets narkotikabeslag under 2005.